24 juni 2008

Laestadian?

Jag blev väldigt berörd av guidningen i Laestadius-pörtet i Pajala. Som jag välvilligt tolkar paret Laestadius tilltalas jag av dem.
Enkelhet som drar åt det funktionella hållet, allt man äger ska främst vara till nytta. (angående kjolkrav i väst-traditionen av Laestadianismen; Lars-Levi sägs ha bråkat råmycket med en fransyska som envisades med att ha kjol och rida damsadel i fjällen, hon borde ha byxor tyckte han. Och angående gardinlösheten så har de hängd upp gardiner i museet eftersom familjen hade ungefär 10 barn som levde hemma samtidigt så måste man kunna mörklägga lite på sommaren.
Stopp på superiet, stopp på att sprit var delbetalning för arbetare.
Hans fotvandringar och växtsamlande.
Parets jämlikhetssträvan (gällande fattiga och fattigare) där de delade församlingens fattigdom och under de värsta åren bjöd alla som behövde måltider två gånger i veckan. Jag spekulerar i att han influerades av de många agitatorer som passerade prästgården på sina resor norröver, men Lars-Levi kom själva ur urfattiga förhållanden med supande, frånvarande, misshandlande far och en mor som i förtvivlan knöt fast barnen för att de inte skulle skada sig när hon var ute och letade mat.
Han lärde sig den samiska och meänkieli som talades där han verkade, och använde församlingsbornas mustigt grova språk i predikan i sådan utsträckning att biskopen bestämde att han skulle tvingas hålla separata gudstjänster för fint folk och vanligt folk.
Ett upprättande av förtryckta (samer som folkgrupp, meänkieli som predikospråk, kvinnorna bjöds sätta sig längst fram, hustrun Britta-Kajsa som ledde bönemöten och spikade igen tionde-givar-lådan när det var de värsta nödåren.
Britta-Kajsas försoningskaffe när hon bad de närvarande om förlåtelse varje kväll.
Hennes växtodlingar och läkekonst.
H la sig i ett obevakat ögonblick i den Laestadianska vaggan - hoppsan.
Skulle vilja skriva mycket mer men verkligheten kallar.

1 kommentar:

Anonym sa...

Britta-Kajsa kanske vore ett alternativ om H får en lillasyster?

Dina reserapporter fungerar bra som verklighetsflykt för mig, då jag har ytterligare några veckor kvar innan semestern. Så berätta gärna mer!